Den konstnärliga processen är viktig att få ta del av. Den är en stor vän av kreativt tänkande och målmedvetenhet. Att pröva, funkar det? Att kasta bort. Att återanvända. Att experimentera. När jag ser hur grupperna jobbar förstår jag hur samarbete kan växa genom att olika tankar får mötas. Man klipper och pusslar. Blandar och försöker hitta rätt nyans. Kan det verkligen bli något av det som man har tänkt? Det blev inte som man tänkt från början. Processandet blir en väg till ett nytt tänkande. Varför skulle vi inte kunna använda den här tygbiten till det här? Kanske kan vi få in fler scener i vår slutversion om vi gör så här? Frågorna bollas runt och man vet inte säkert vad man får ut av de ting man bearbetar förrän en vacker dag när man ser hur det faktiskt blev. Processen är då i full gång. Det är det här vi vill dokumentera. Av den lilla idén får man näring och man gör något som ingen kunde tro var möjligt. Viljan måste ta hänsyn till hur de andra viljorna och samarbetet bör fungera för att processen ska gå vidare. En vilja vill något annat och arbetet får kanske ett helt nytt ansikte. Det där känns i luften. Hur man får med sig tekniken för att fånga det är en annan femma. Jag gör mitt bästa men känner att jag är begränsad av teknik som inte tänker som jag. Att bli vän med kameran, micken, sladden, datorn är en av mina uppgifter.
Elisabet söker sin berättelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar