"Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort." Nåväl. Så mycket vila blev det kanske inte för vår grupp idag, men vem kan vila när man bara har börjat bekanta sig lite med sin skapelse. Vår grupp ska dokumentera de andra gruppernas process. Att fånga en process är ju enklare sagt än gjort. Dokumenterandet måste gå bakom ytan och den färdiga produktens väv. Hur kom de igång? Vad var det som fick igång dem? Och vilka knutar fick de trassla sig ur på vägen?
Idag var vi och filmade Marie Bondessons lektion. "Hur går man genom en dörr?" "- Man kan ju inte gå genom en dörr utan måste öppna den först (och gå genom dörrposten)."" Att gå genom dörrar är som att komma in i andra världar där nya rum öppnar sig". Själv tänker jag mig det där med hur som att man efterfrågar något slags sinnesstämning. Man kan gå stolt och självsäkert eller trasig och övergiven. Jag pratade för ett par veckor sedan med en åttioårig gammal dam som föddes i Sverige, men växte upp i Venezuela med sina föräldrar som hade arbete där under hela hennes barndom. Hon berättade att när hon kom tillbaka till Sverige förstod hon inte hur människor kunde leva som vi svenskar gör. Hon såg att ingen brydde sig om det de hade och att alla vekade vara missnöjda med sig själva så hon bildade höviskhetens förening. I våra öron kan begreppet höviskhet låta otroligt gammalmodigt och det gjorde den här gamla damen också, men på ett positivt sätt. Hon hade som vuxen fått arbete i ett kvinnofängelse i Venezuela för att sätta igång projekt med de kvinnor som var intresserade av att förändra sin situation när de blev frisläppta. Den här tiden lärde henne vad livets egentliga mening går ut på, berättade hon. "Har vi inte respekt för varandra och våra närmaste kan vi aldrig förstå vad höviskhet betyder." Höviskheten till sitt hjärta betyder, enlig henne, att ta vara på sitt hjärtas visdom vilket är det samma som att visa kärlek till det som bjuds. Hon menade att vi alltid hungrar efter mer och därför blir tjocka i våra sinnen av för mycket girighet. I Venezuela blev hon bjuden hem till några av de frisläppta kvinnorna som enbart hade jordgolv i sina små hus att sitta på och glasburkar att bjuda henne på te ur, men den värmen de visade henne glömmer hon aldrig. Den värmen hittade hon inte i Sverige när hon kom hit. Alltså bildade hon höviskhetens förening. "Visa höviskhet mot ditt hjärta och du kommer att förstå livet" sa hon. Klok gammal dam som själv går klädd i stor hatt och långa klänningar. Hon beskriver vår hemmablindhet och vår oförmåga att ta tillvara på de möjligheter som vår vardag bjuder oss. Jag hoppas att jag kan förvalta hennes ord och gå med höviskhet genom nästa dörr.
Efter övningen med dörren fick vi leta fram tankar om "vad som gömmer sig bakom nästa hörn" och skriva dem på lappar. Jag har alltid tänkt att det finns en kakelugn bakom ett hörn i vår gamla lägenhet så det skrev jag på en lapp. Goda vänner vore ju också trevligt eller någon känd person som man vill träffa som är död eller en resa till en annan värld. Det blev fullt av lappar över golvet och på tavlan och orden sammanlänkade i nästa steg meningar, som blev till historier, som blev till nya tankar. Vissa meningar fick bli drama eller konstinstallationer eller poesi. Vi i dokumentärfilmargruppen fick lite vad vi ville ha av hur tankar kan processas om till mästerverk som kan bli mottagna av en publik som i sin tur kan tolka om det de ser till nya skapelser. Efteråt gick jag med en av grupperna till GALLERI 1 och tittade på konst. Lite filmande av deras process & gestaltning hann jag också med. Det var spännande att följa deras idéer och jag känner att de har fått tag på den röda tråden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar