söndag



Idag var jag med mina barn på Konstmuséet och tittade på konst av    

Jan Lööf och hann slinka upp och kolla.

Spännande med all hans fantasi och humor. Att skilja på vad som är "riktig"  konst kan alltid diskuteras men det känns bra att ge barnen upplevelser av konst som en del av deras allmänbildning.

Konst kan ju vara allt möjligt och vill alltid uttrycka något.

Jag som betraktare kan  jag ha mina åsikter och har också rätt att ha dem. Ingen annan ska dock få säga vad som är riktig konst. Precis som ingen kan säga vad som är "riktig" litteratur eller "äkta" musiksmak.

Själv ser jag gärna olika sorters konst men är ju fortfarande ganska så konservativ i mitt sätt att "se". Ju mer jag ser ju mer lär jag mig tydligen. Skulle någon konst göra anspråk på att skada någon är det naturligtvis inte fråga om en konstnärlig framställning längre utan då är det övergrepp och en fråga för polisen.

(Detta säger jag etftersom "konstnärerna" till en av installationerna på Röda Sten är misstänkt och polisanmälda för mordförsök på Lars Wilks.)

Vår konstrunda var uppskatad av mina barn. Vi såg genom små titthål med Lööfs bilder och det tyckte min femåring var jättespännande. Vi läste tre av Lööfs böcker och såg på hans gamla filmer. Det kändes som ett stort privilegium att kunna gå runt på muséet och ta del av gammalt och nytt. Picasso, Renoair, Matisse, Larsson, Krøyer, Munch, Zorn. sedan såg vi en fotoutställning av Marie Andersson. Visst. Jag rabblar namn och det är tråkigt. Det som är viktigt är att hitta sig själv i allt det här. Hur kan konsten hjälpa oss med det.

Själv är jag bara i början på den processen och känner att jag instpireras av klassisk konst och barnboksillustratörer. Kanske är det för att jag är blåögt naiv och inte har hunnit sätta mig in i den "moderna" konstvärlden. En annan anledning är att jag har småbarn själv och befinner mig mycket på deras nivå.

Helt klart är att det går att experimentera en hel del med konstnärliga medel för att väcka uppmärksamhet. Folk blir upprörda och tycker inte att det är fint nog för att kallas konst eller att det inte alls är frågan om konst utan borde klassas som politiskt.

Jag är villig att hålla med i vissa samhanhang och i andra inte.

Titta på skulptuern bredvid här. Visst ser den annorlunda ut. Den är gigantisk och ser inte ut som en fin liten madonna.

vad den egentligen representerar vet jag inte. Min tioåring tyckte att var en sekund av en cirkusflickas liv. Att sätta ord på konst kan vara svårt men nyttigt och att se vad det finns för budskap bakom är väldigt spännande. Konst har ofta hemliga budskap som det är betraktarens uppgift att läsa. Den skildrar ofta vår samtid och har en uppgift att spegla sånt som är angeläget. Konsten kan vara föregångare och  kritisk till maktstrukturer och orättvisor. Konst kan vara "finkultur" och högborgerlig och visst det kan ju kännas som något förlegat och pretantöst men det är en del av våran värld. en del konstnärer har fått offra sina liv för det de tror på medan andra har gått i förtryckets ledband.

Ibland fungerar konst bara som tröst och en blick som konstnären har lyckats fånga. De bilderna blir som dokument från tider som varit. En bild kan säga mer än tusen ord heter det ju och jag är beredd att hålla med. Kanske är det därför man ska bli bekant med bilder på muséum. De blir lite som vänner som man kan komma tillbaka till. Hade det skrivna ordet kunnat uttrycka allt hade inte bilder och annan konst behövts. Att sedan lära sig bildanalys och semiotisk tolkning är en annan sak som är väldigt intressant. Helt klart så har behovet att uttrycka sig konstnärligt funnits så länge människor har fötts och levt på vår jord. Grottmålningar och hällristningar har fungerar som dokument från en svunnen tid och vittnar om detta. Vår  tids konstnärer bär på framtiden i sina verk. Även om vi inte alltd kan förstå dem så måste vi ge dem möjligheten.