Filmen är färdig och vi i gruppen mår så gott. Den hänger i ett minne runt min hals. Tänk att jag är så urbota nöjd. Det trodde jag inte i början om jag ska vara ärlig. Undrar nu hur publiken ska uppfatta verket. De kommer inte se alla faidade övergångar och höra all fantastisk musik som är synkad till bild och person och kanske inte förstå detaljerna, men det är ju helheten som räknas.
Imorrn ska jag filma och har fixat stativ.
Elisabet söker sin berättelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar