Idag träffades vår grupp, filmargruppen, på Artisten för att äta frukost och diskutera gruppens uppgifter. Vi bestämda att vi ska försöka intervjua processens början och se hur alla deltagare försöker samla sig och ta det första steget. Från kaos till ordning eller från kaos till ett större kaos. Eller kanske helt tvärtom. Från ordning till kaos.
De första intrycken känns alltid omtumlande även om helheten börjar infinna sig som en byggnadsställning som ska försöka med att konstruera något. I morse vaknade jag förvirrat från en dröm jag varit mitt inne i. En bred oändligt lång korridor med kvadratiska öppna rum som var behängda med allt möjligt och möblerade och utsmyckade i starka färger. Alla mina vänner och nära och kära verkade finnas i dessa rum, fult sysselsatta med teater, akrobatik och konst. Jag sprang vilsen mellan de olika rummen för att hitta mat. Mitt projekt var tydligen att hitta mat och samla in och bråttom var det. Deadlinen var redan nästa dag. Överallt var det snålt med just mat. Ingen ville låna ut ens lite bröd. Min goda vän sedan många år tillbaks höll på med ett dansprojekt och kunde inte komma ihåg om hon hade någon mat.
Skönt att det där var en dröm tänkte jag när jag vaknade. Paniken hade funnits närvarande i drömmen och gjorde att jag kände ett påtagligt lugn inför dagen. Vi arbetar ju steg för steg och måste inte vara fix färdiga på en vecka utan kan planera tillsammans vad slutprodukten ska komma att bli.
Vårt nästa handledarmöte är den 11 oktober på Artisten. Sara Nord verkar vara en fena på musik och klippning av musik medan Linus (?) verkar vara en begåvning på just film och filmskapande. Anna Karin har en Canon som kan filma rörlig bild och Mikael har klippt en del i skolan. Själv kan jag just ingenting om film och undrar vad jag gör i gruppen. Jag vill ju lära mig hur man gör för att kunna arbeta med dokumentation och klippning i en framtida lärarroll. Ska jag arbeta som bildlärare är det naturligtvis en förutsättning.
Mikael och jag gick till Hdk och försökte få tag på Arild som var sjuk den här veckan. Jocke ersätter honom men var på möte och Mikael skulle gå och jobba. Efter lunch fick jag tag på honom och fick låna en videokamera som vi ska använda imorgon.
Vi pratade lite kort om ny teknik. Blue ray har inte slagit igenom som övergången mellan VHS och DVD gjorde. Folk ser inte riktigt vitsen med att införskaffa jätteplatt -tv och surroundsystem med XXX-allt 40000: -. Att ha en filmkväll i veckan kan räcka tycker vår familj. Naturen och allt annat måste också få ta sin tid. Tekniken är att leva det här livet så hållbart som möjligt. Inrätta rutiner. Läsa böcker. Skriva och komponera dagböcker där man klistrar in allt man varit med om. Sprida kärlek. Laga god & nyttig mat & duka fint. Prata med de älskade undulaterna. Gå långa höstpromenader. Prata politik med 18-åringen. Läsa böcker för 5-åringen. Gå på dansföreställningar med 10-åringen. Hitta klätterkurser till 13-åringen. Städa ut allt skräp. Liksom långsiktig planering.
Livet känns för kort. Det sägs att man lever i 29 000 dagar. Det ni. Det känns inte så långt. Läskigt att tänka så. Bäst att skynda sig att bli vuxen någon gång.Eller varför bliva stur, lilla klummerur. Är man inte vuxen innan 50 så måste man inte försöka, har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar